Blev mycket Lundell den här sommaren. Visenterna kom ut 2014, alltså 4 år innan den av mig nyss lästa Vardagar. 2011 kom Allt är i rörelse, som jag har kvar att läsa.

Letade desperat efter Visenterna i pappersformat. Jag har i princip helt gått över till e-böcker, men det känns som att just Uffe vill jag läsa i pappersform. Förmodligen för att Uffe själv är lite bakåtsträvande vad gäller modern teknik – haha. Hittade den ingenstans så det var bara att ladda ner den och läsa den i mobilen. Det gick bra det med, kanske t o m bättre. Lundells luntor är inget jag gärna läser i sängen.

Precis som Vardagar är Visenterna skriven i dagboksform, men med skillnaden att i Vardagar är det uttryckligen Uffes egen dagbok medan han i Visenterna gömmer sig bakom den fiktive dagboksförfattaren Frank Kornfeldt.

Enligt förlaget (W&W) är boken ”en roman om längtan, ledan, döden, kvinnan, åldrandet och en allt mer alienerad samtid.” och det är väl en bra sammanfattning. Lundell bluddrar på på sitt karakteristiska vis där allt känns som han sätter på pränt allt som rör sig i hans huvud i en enda röra. Naturobservationer blandas med politiska kängor som blandas med existentiella frågor som blandas med ångest och ilska. Men inte mycket glädje slår det mig nu. Lundell är nog en mycket bitter och grinig man.

Hursomhelst var det härliga lästimmar jag fick med Uffe den här magiska sommaren.

Tack Ulf Lundell och jag förlåter dig din något sunkiga kvinnosyn eftersom jag känner mig befryndad med dig vad gäller mycket annat i din livssyn.

Det måste vara kring 40 år sedan som jag låg i farsans skinnsoffa och lyssnade på en sönderspelad Lundell-vinyl och läste om en välbläddrad Jack. Så mycket har hänt sen dess. Vem vet, om 20 år kanske jag ligger på sjukhem och läser Jack på surfplattan med the Best of Uffe i lurarna.

PS En extra knorr blir det när berättarjaget Frank Kornfeldt funderar över herr Lundell och t o m stjäl något inne i hans scenloge på en releasefest. Sån där skön metagrej som gör att det svirrar till lite i skallen.