Som så ofta tänker jag att om jag fick leva om mitt liv skulle jag vilja forska kring minnesinlagring i hjärnan.

När jag vaknade i morse vid femtiden hade jag den gamla franska sången Sur le pont d’Avignon plonkandes i skallen. Hur går sånt till? Det hade ju varit en sak om det varit någon favorit jag spelar ofta eller någon sommarplåga som maler på i radion för jämnan. Men i det här fallet rör det sig om en gammal fransk visa som jag sjöng som barn på ”franska kursen” som mina överambitiösa föräldrar satte lillasyster och mig i redan innan vi börjat skolan. Jag har varken positiva eller negativa minnen av vare sig visan eller kursen.

Öronmaskar pratar en del forskare om – en sorts musikens Madeleine-kakor men vad är det i så fall som triggar igång masken? I kakornas fall är det ju en doft, men vad kan ha plockat fram en fransk visa ur min hjärnas dunkla vrår? Är det så att när man är trött – nyvaken, stressad, onykter – så tappar hjärnan sina logiska kopplingar och lagrad information/minnen ploppar upp rent slumpmässigt. Som en hårddisk som tappat filstrukturen. Men det borde väl ändå finnas en utlösande faktor som får musiken att dyka upp? Och varför är det bara musik? Åtminstone har jag aldrig upplevt fenomenet med annat än musik.

Att likna hjärnan vid en dator med närminne/arbetsminne respektive långtidsminne/lagringsminne är ju vanligt, men efter vad jag har läst är den mänskliga hjärnan avsevärt mer komplex. Och det känns skönt. Men samtidigt skulle det kännas gott att köra en Ctrl-Alt-Del på skallen när den kokar över…

Men klippet här funkar kanske lika bra

Sur le Pont d’Avignon
On y danse, On y danse
Sur le Pont d’Avignon
On y danse tous en rond

Om visan – Wikipedia-länk

Mera om visan och andra franska sånger från Mama Lisa

Kort om öronmaskar från Forskning och Framsteg

Och mera om maskar från SVT

Om Madeleine-kakor från Wikipedia