När jag sitter här efter midsommarhelgen inser jag att det var många år sedan jag fått njuta så av den helgen. De senaste åren har jag varit för sjuk och åren före det har det varit det där hysteriska skenande tempot på jobbet med allt som ska vara klart inför sommaren. I stället för att umgås med nära och köra satt jag och jobbade med halvårsbokslut – att kunna arbeta hemifrån är ibland bra men ännu oftare en förbannelse. Om jag kommer tillbaka till jobbet igen hoppas jag att jag ska ha blivit klokare och inte falla tillbaka i det osunda beteendet. Fast hur ändrar man sin personlighet?
Lyssnar på sommarprogrammet med David Lagercrantz från midsommardagen och jag blir väldigt berörd. Och inser att jag än en gång pga förutfattade meningar varit nära att missa något jag tycker om. Lagercrantz gör så gott han kan trots eller kanske på grund av ett ständigt svårmod i botten. Och på hans axel sitter den så begåvade och av David avgudade pappan. Jag känner mig befryndad med Lagercrantz.
Och det kan ju inte vara något fel med en person som väljer att ha Cohens Take this Waltz som bröllopsvals….
Ikväll kommer sonen hem efter två veckor på kortis och jag är så glad att jag känner mig glad över det…
Och luften är mättad av doften av smultronschersmin
Och slutligen – jag veeet att det inte är en smultronschersmin på bilden…